Så kan Löjligt förvänd användas i en mening
- du tänker väl inte på något så löjligt, som det att flytta hit, förstår du inte att folk skulle...
- Så löjligt att jämföra en röd och vit vaxduk på ett köksbord med Angelas unga liv !
- – Det var lite motigt först, det kändes lite löjligt.
- Så för mig är det lite löjligt, men jag kan inte göra något åt det.
- Det är märkligt, närmast löjligt, säger Franking.
- Han pratar gallimatias, beter sig löjligt, förgår sig, väcker skandal.
- Men till gengäld var det inte något falskt eller löjligt över honom numera.
- Egentligen tycker jag att det är lite löjligt att allt ska ha en egen dag nu för tiden.
- - Finner du detta så löjligt ?
- Ehuru domprostinnan fann det nog så löjligt och roande, ansåg hon sig nu likväl böra avbryta samtalet och tillkalla herr Vickberg.
- Och då den icke grundade sig på någon stor och tragisk olycka utan blott på småting, fick den samtidigt ett löjligt skimmer.
- - Tyvärr, kusin, fann vi pojkar alltsammans mer löjligt än rörande.
- – Då tyckte jag att det var löjligt, säger Krister Ederth idag.
- Ja, men endast för att få synen förvänd.
- Han vindade och det var rätt löjligt att se honom och Hedda betrakta varandra, den ena i kors, den andra vindande.
- – Löjligt, säger Per-Ola Mattsson ( S ).
- Hatten var löjligt liten med en svart slokande plym som såg ledsen ut.
- Jag drömde så löjligt.... att jag var en ziffra.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
